blå eller röd? vit


Blått för pojke rött för tjej sa dom, vi tog med en egen plupp som var vit. Vi visste inte vilket kön nilo skulle vara av, men det spelar heller ingen roll för oss. 
Den vita nålen var ett litet uppror från vår sida, Nilo är mer än bara pojke eller flicka, med stereotypen kommer värderingar som begränsar. Vi vill ge vårt barn fler möjligheter än bara 2.
...
det går sådär med vårt uppror. jag har fått sätta tillbaka pluppen en gång redan. personalen på förlossningsavdelningen flyttar bort nålen, de tror att det är en sidonål som sitter snett eller något.

Inför snitt.

aaa
i operationssalen. Paulina gillade narkosläkaren. hon pratade som Peivi.

Verktygen som omstartade mitt barn.
Nilo bars in röd tyst och livlös. samtidigt som den outvecklade kroppen nådde landningsplattan kastade sig 8 okända personer över knytet och startade dess livsnödvändiga funktioner. Med Nilos första utandning kom gråten. vi grät tillsammans Nilo och jag.


här landade Nilo

Nu är jag stolt far till ett underbart litet barn. jag vet inte om jag är annorlunda... jag känner mig inte annorlunda, ser inte annorlunda ut, kanske lite tröttare men några dagar i en förlossningssäng kan suga musten ur vem som helst. kan det vara så att jag fortfarande inte förtår vad som händer här...

The Nilo-Deal


21 maj. Fredag, em
Paulina åker till svartbäckens vårdcentral för en vanlig kontroll. Hon skickas genast vidare till förlossningsavdelningen på akademiska där beslutet att lägga in henne tas. Här börjar våran resa... hon kontaktar mig och jag köper med lite grejer hon vill ha och landar i hennes mörklagda rum.
dropp

22 maj. Lördag
Paulina var nära att få kejsarsnitt 2 ggr idag. inatt och imorse men då cortisonet inte fått full effekt på nilos lungor så kollar dom paulinas blodtryck var 15/min för att ge babyn så stora chanser som möjligt. 

pau sätts på dropp näring och blodtrycksmedicin..

23 maj. Söndag
blodtrycket stabiliseras, hon flyttas till bedömningsavdelningen och jag skickas hem
dystert mörker
25 maj. Tisdag
På måndag eftermiddag är jag tillbaka i förlossningsavdelningen trycket pendlar mellan högt och lågt
fönstrerna måste vara förbommade och inget ljus får komma in. Maximal dos på alla mediciner, vila och dunkel sänker blodtrycket men det räcker inte för att hålla det under kontroll.
Vi hoppas på mer tid i mörker men under morgonen får vi meddelandet. Doktorerna anser att risken för Paulina att mista sitt liv blir för stort. det är dags för kejsarsnitt, inom 4 timmar, men trycket stiger lavinartat så tiden ändras till innom 40minuter.
shit...
Vi får mindre än en timme att göra oss redo för att bli föräldrar...
att bli mamma och pappa.

RSS 2.0