Nilofar - Näckrosen

så fort jag kan smiter jag ner till Nilo. det känns som min tid med honom är den enda tid jag kan slappna av. Paulina kom ner en stund idag men hon mådde för dåligt för att orka stanna lika länge som mig. Havandeskapsförgifningen har inte släppt taget om henne ännu.

Igår beskrev hon känslan som att konstant ha huvudet mot fönstret av en bil som går på tomgång. Skakigt.
Havandeskapsförgiftning är något man dör av om man inte föder fram barnet berättade våran doktor och såg sträng ut... 
jag förstår inte hur hon orkar rulla runt och göra allt hon gör. Nyligen opererad i magen och ihopsatt med häftapparat(häftigt) & dödligt förgiftad till på köpet står hon på knä i sängen lutad över Nilo med ögon som strålar av kärlek och ler som om det inte finns någonting annat. En moders kärlek överviner allt.

Nilo jag kommer ner efter frukosten igen.